Att leva tillsammans med en annan vuxen människa är en konst. En prövning. Ett test. Delvis en kamp men också en underbar och ljuvlig tid. Så mycket starka och intensiva känslor i omlopp. Precis som det ska vara när man älskar någon djupt och intensivt. Tänk dig den värsta karusellen på nöjesfältet som åker sakta uppför, fort nerför, svänger hastigt och du åker bara med utan kontroll. Loopar och plötsligt hänger du upp och ner en sekund för att sedan fort och ryckigt åka vidare. Känslan när du sitter där är en blandning av total skräck, ilska över att någon övertalade dig att åka, samtidigt som du skriker av glädje. Adrenalinet pumpar för fullt. Så är en livfull och attraktiv relation också. Blandad.
Jag är en känslomänniska. Jag har upptäckt det nu. Jag känner så mycket. Älskar. Givetvis älskar jag min dotter. Men också andra. Den känslan går inte att beskriva. Jag har nog aldrig vågat älska fullt ut förut. Tyckt om, brytt mig om, känt sympati osv har jag upplevt. Men älskat? Nej jag har inte det. När jag lärde känna min nuvarande sambo insåg jag fort att mina känslor rusade iväg. Jag blev fullkomligt galen i honom. Till sist låg jag bredvid honom i soffan och insåg att; honom älskar jag. Rädslan, skräcken och glädjen var total. Glad över att jag kunde känna att jag älskade, rädd och skräckslagen inför detsamma. Jag fick ett behov av att yttra mig om min känsla till honom. Ville bekräfta honom, ville helst stå med en megafon på stan och skrika ut det till alla att jag älskar honom.
Känslan var delvis besvarad. Kan inte förklara det bättre. Vi hade en period då vi sa att vi älskar varann. Nu finns en oskriven regel; vi säger inte att vi älskar varann. Vi finns ändå. Lever ändå. I både skräck rädsla och glädje.

Min nya blogg. Älskade blogg och älskade skrift. Äntligen. Jag har längtat efter att skriva men saknat tiden, kraften och kanske orden. Min blogg kommer att handla om det liv jag idag lever. Om dom val jag dagligen tvingas göra. Både stora och små. Funderingar om livet och om kärleken till densamma. Kommer skriva om längtan efter att få lugn och rädslan om att hamna i gamla mönster.
Min blogg. Älskade blogg. Älskade ord.